Sofie ramlade igår då hon och Kasper lekte "inte nudda golv". Hon landade på stortån som vek sig åt fel håll och det gjorde ju ont såklart. Vi tänkte inte mer på det sen förrän vi skulle byta om till skridskokläder. Då hade hon jätteont och det gick ju inte få på sig varken skor eller skridskor. Högra stortån var också svagt blå och svullen. Vi hade funderingar på att åka in i gårkväll men vi ville ju allihop se melodifestivalsfinalen och beslöt oss att vänta till söndagen. Loreen tog hem finalen och blir Sveriges representant i Eurovision song contest den 24/5.
I morse ringde vi klockan 8.00 för att få undersökningstid vid 15.00 inne i stan på vårdcentralen. De ville ha in henne bara för att det var stortån. De andra tårna bryr de sig inte om. Sofie kan inte stödja på foten alls och hela dagen har hon väntat på att få åka till doktorn. Väl vid vårdcentralen fick vi vänta en timme i väntrummet innan vi fick träffa doktorn som klämde och kände på foten och sen skickade en remiss in till sjukhuset för att kolla om tån möjligtvis var bruten. Vi åkte vidare till sjukhuset och där fick vi vänta bra länge innan vi fick träffa en radiolog som påstod att det inte fanns någon remiss skickad...jag stod på mig för jag tänkte ju inte precis börja om från början. Hon fick kolla upp detta igen och det tog ju sin tid.. 17.15 fick vi komma in och röntga foten och 17.20 var det momentet klart. Vi fick sen sitta och vänta en och en halv timma till på en doktor som skulle komma och tala om för oss om tån var bruten eller ej. Vi visste att om den inte var bruten skulle vi få åka hem, men om den var bruten skulle vi upp till ortopedakuten. Jag fick gå och fråga radiologen vad som hände, varför vi fick vänta så länge då andra människor runt oss fick hjälp direkt efter röntgen. Hon sprang iväg och kom tillbaka efter ett tag och sade att vi fick åka hem. Det hade stått på remissen att vi fick åka hem om det inte fanns någon skelettskada på foten. Det kanske hon hade kunnat tala om redan vid 17.20...detta innebär ju då också att ingen doktor har bedömt röntgenbilderna vad jag förstår som jobbat ganska länge med sjukvård. Vi får väl hoppas att det inte blir några problem längre fram. Vi stannade och åt på Mcdonalds efteråt, vi var helt slut båda två och såg säkert likbleka ut! Vi kom hem vid 19.30. Denna väntan har då tagit oss nästan 12 timmar från det att vi först ringde! Skönt i alla fall att lilla tån var hel!
I morse ringde vi klockan 8.00 för att få undersökningstid vid 15.00 inne i stan på vårdcentralen. De ville ha in henne bara för att det var stortån. De andra tårna bryr de sig inte om. Sofie kan inte stödja på foten alls och hela dagen har hon väntat på att få åka till doktorn. Väl vid vårdcentralen fick vi vänta en timme i väntrummet innan vi fick träffa doktorn som klämde och kände på foten och sen skickade en remiss in till sjukhuset för att kolla om tån möjligtvis var bruten. Vi åkte vidare till sjukhuset och där fick vi vänta bra länge innan vi fick träffa en radiolog som påstod att det inte fanns någon remiss skickad...jag stod på mig för jag tänkte ju inte precis börja om från början. Hon fick kolla upp detta igen och det tog ju sin tid.. 17.15 fick vi komma in och röntga foten och 17.20 var det momentet klart. Vi fick sen sitta och vänta en och en halv timma till på en doktor som skulle komma och tala om för oss om tån var bruten eller ej. Vi visste att om den inte var bruten skulle vi få åka hem, men om den var bruten skulle vi upp till ortopedakuten. Jag fick gå och fråga radiologen vad som hände, varför vi fick vänta så länge då andra människor runt oss fick hjälp direkt efter röntgen. Hon sprang iväg och kom tillbaka efter ett tag och sade att vi fick åka hem. Det hade stått på remissen att vi fick åka hem om det inte fanns någon skelettskada på foten. Det kanske hon hade kunnat tala om redan vid 17.20...detta innebär ju då också att ingen doktor har bedömt röntgenbilderna vad jag förstår som jobbat ganska länge med sjukvård. Vi får väl hoppas att det inte blir några problem längre fram. Vi stannade och åt på Mcdonalds efteråt, vi var helt slut båda två och såg säkert likbleka ut! Vi kom hem vid 19.30. Denna väntan har då tagit oss nästan 12 timmar från det att vi först ringde! Skönt i alla fall att lilla tån var hel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar