Årets julpyssel på förskolan

Det här med pyssel är ju inte min starka sida. Ingen favorit och varenda år är det jag som åker på förskolans drop-in. Jag blir lätt irriterad och stressad över alla pilliga moment och jag tycker inte alls att det är kul eller mysigt. I år hade de i alla fall ganska lätta varianter på pyssel, sånt som barn kan lösa själva utan att den vuxna dvs jag måste pyssla åt barnen. Det kan man ju tro, men utan bra klister så sitter man där med flera flirtkulor i varje hand som inte håller ihop och två lika irriterade barn som inte kan fortsätta pyssla för att de där jävla bitarna inte sitter ihop och bara trillar isär. Klister överallt på kläder och händer på både mig och barnen.

I tre års tid har jag bett om en limpistol som skulle lösa problemet på en sekund, men sådant lim ligger tydligen över budgeten så de envisas med att använda skollim. Det är också mycket viktigt att låtsas att man gillar julpyssel. Alla föräldrar sitter och myser med sina barn och har såå trevligt och gemytligt! Alla utom jag känns det som, som varje år försöker övertala mina barn om att det räcker att göra en sak var så man kan åka hem sen...Detta året slutade precis likadant som föregående år. Kasper har inte tålamod att sitta still och vänta på att flirtkulorna ska torka och Sofie blir irriterad för att sakerna liksom halkar omkring och inte sitter där hon tänkt. Jag slutade helt enkelt att pyssla och tog med mig alla lösa delar hem. Hemma letade vi fram limpistolen och simsalabim satt alla delar på plats hur lätt som helst.

Om jag själv någongång måste hålla i pysseldrop-in på någon förskola så ska jag se till att det finns limpistol för den som vill ha. Har inte förskolan råd att köpa in en så ska jag banne mig köpa en för egna pengar...

Så här blev det färdiga resultatet: En ren, en gul tomte med hatt, en snögubbe med orange halsduk. Som min syster sade: Var ska ni sätta det i huset då? Säg det...kanske i återvinningen.