Marsvinsförlossning

Nu var de äntligen här! Sent i gårkväll födde Sessan sin kull. Jag tittade till henne när jag kom hem från spinningen vid 20.00 och då hade hon inte fått några ungar men sen när jag skulle gå och lägga mig vid 23.00 så fanns det fem nyfödda marsvinsungar i buren!! Synd att jag missade själva förlossningen när jag ändå var hemma. Den dolde hon bra! Alla ungarna levde i allafall och verkade hyfsat pigga. Sessan var väldigt blodig och tagen men inte så konstigt. Inte heller så konstigt att hon var så tjock! 5 st hade jag verkligen inte trott, men de är så söta och välkomna allihop. Man blir fullkomligt kär i de när man fått bekanta sig lite med dem och det är svårt att tänka tanken på att göra sig av med några. Så blir det säkert inte. Inte så stor skillnad egentligen då de bor i samma bur, det kommer väl gå åt lite mer hö och mat förstås och kanske lite mer byten på burarna. Det får det vara värt.  Hade lite svårt att somna inatt då jag blev ganska uppspelt över alla de nya små liven. Först idag har jag hunnit kolla på de lite mer och Sessan har hunnit bekanta sig med de. Hon har fullt upp stackaren. Fem stycken som slåss om två spenar. Hoppas att alla kommer klara sig. Det är två stycken som är lite mindre men än så länge verkar de hyfsat pigga. Vi har fått tre hanar och två honor. Barnen har ikväll varit med och namngett varsin unge och fått bestämma vilken som ska heta vad av mina förslag.

Detta är Benny. En lockig hane med svart huvud,nosoch ögon, vit i mitten och svart och brun därbak. Sofie har bestämt vad denna ska heta.

Detta är Johansson. En lite lockig hane. Den är brunspräcklig med svarta inslag och vit. Den har svarta ögon och rosa nos. Det är Kasper som har namngivit denna. Han bestämde det i bilen på väg hem från förskolan då jag berättade att vi fått tre hanar. -Då kan en heta Johansson, sade han och här är han! Han ville bara sova då jag tog kortet annars verkar han vara en liten piggelin. Han pratar redan då man lyfter upp honom. Han är också en av de minsta två.

Detta är Margit. Den minsta i kullen och en hona. Jag har bestämt namnet men barnen har fått bestämma vilken hona som skulle få heta Margit. Hon är den lockigaste av de och hon har grått huvud, vit mitt med brunspräckligt inslag och ljusbrun bak. Hon har rosa nos och röda ögon. Hon verkar vara den svagaste i kullen och jag hoppas hon kommer klara sig bland de större ungarna.

Detta är Solveig. Den största i kullen. Det är en hona som är ljusbrun med vita inslag.Hon har rosa nos och röda ögon. Hon är den enda som är helt släthårig. Namnet har vi bestämt tillsammans då Sofie hade svårt att komma på nåt bra. Hon fick välja på några förslag och då blev det Solveig.

Sist men näststörst har vi Åke. En svartvit hane med rosa nos och svarta ögon. Han är nästan släthårig men är lite vågig i pälsen. Halva ansiktet är vitt och halva är svart. Jag har bestämt namnet men barnen har fått bestämma vilken av hanarna som ska heta Åke.